Mellanmål på nittiotalet

Man kom hem från skolan. Om det var i mellanstadiet eller höstadiet var detsamma. Man var hungrig. I köket stod en dubbelkyl med frysfack undertill. Där var det mest en massa pytt i panna från Felix. Ur kylen plockade man fram allt man behövde till smörgåsarna. Smör, goudaost och kanske gurka om man var sugen på det. Mackorna var självklart skogaholm. Det där halvjästa formbrödet fullt med socker och sirap. På den tiden fanns inte skogaholmsbrödet i skivad upplaga. Inga problem.

Diskbänken. Skärbräda. Och så skar man ett par riktigt matiga skivor av brödet, innan de hamnade på tallriken breddes det på med ordentligt mycket bregott och sedan ett ansenligt lager ost. Fett och sött bröd. Vilken grej. Mackorna staplades med en besatt människas noggrannhet på tallriken.

Under tiden man hade gjort mackorna stod mjölk på värmning i mikrovågsugnen. Eller så hade man hällt i gin seng-te i en kastrull med vatten. På nittiotalet var mellanmålet, precis som staten en gång rekommenderat, minst åtta smörgåsar. Då var inte internet den integrerade funktion i våra liv som det är idag. Man satt kvar i köket och åt sitt mellanmål i lugn och ro över senaste kalle anka-tidningen, pocketen eller larsson. Man visste att resten av eftermiddag var fri från läxor och att man senare skulle iväg på fotbollsträning.

Vilken som helst av kökets matstolar var som en tron för vardagarnas tonåringar. Där kunde man sitta och spana ut över tiden. Man hade överblick på skoldagen som gått och på kvällens aktiviteter.

Samyang ramen nudelsoppa

Det var inte alltid mackor och oboy som gällde. Nittiotalet okrönte konung, ostmackan, fick under de senare åren abdikera till förmån för nudelsoppan. Eller ramensoppan, som den snabbt kom att kallas. Under slutet av nittiotalet gick den att köpas i alla butiker i paketpriser och fem eller tre paket. Smakerna var följande:

  • Biff
  • Kykling
  • Curry
  • Räkor
  • Grönsaker